Bergsbestigning i Tyskland

Bergsteigen in Deutschland

Bergsbestigning

Med stegar, stållinor, järnklämmor, stift etc. Säkra klätterturer går via ferratas av varierande svårighetsgrad. Det kan vara så att rutterna är lätta, men bara inkluderar korta säkrade sträckor av vandringsleder. Vissa är dock väldigt svåra, så du behöver ha riktigt bra klätterkunskaper och alpin erfarenhet. Att klättra på via ferratas är inte utan fara och kan ofta underskattas. Du måste definitivt ha rätt utrustning med dig och kunna använda den på rätt sätt.

De flesta olyckor inträffar eftersom normala vandrare använder via ferratas som en introduktion till vertikal terräng. De kunskaper och färdigheter som krävs för detta saknas ofta. Utrustningen används ofta inte på rätt sätt. Å andra sidan händer det också att mer erfarna klättrare ofta underskattar farorna på via ferrata. På grund av de specifika säkerhetsfunktionerna är fall vanligtvis svårare att fånga än med ett vanligt klätterrep. Olyckor på grund av trasiga karbinhakar inträffar oftare eftersom sidobelastning ofta kan uppstå. Andra faror inkluderar:b Blixtnedslag och vindfallsolyckor.

Om du vill klättra som nybörjare bör du skaffa dig ordentlig träning för via ferratas, eller kanske. ta en guide under de första turerna. Mer än hälften av människorna vi möter på via ferratas utsätts för onödig fara för att utrustningen används felaktigt. Oftast är det ett fel att använda repbromsen, ibland är det fel utrustning.

10 bästa klätterleder i Tyskland

1-     Steinbergkorsning

Vi börjar direkt bakom Seeklause-parkeringen och går in i nationalparken. Först följer vi skyltarna mot Blaueishütte och sedan tar stigen oss genom ett skogsparti tills vi når en bred skogsväg som leder uppför från parkeringen Holzlagerplatz. Fortsätter vi mot Blaueishütte följer vi den till höger, svänger höger in på en väl synlig, urtvättad stig och håller sedan vänster för att åter hamna på skogsvägen vid skylten mittemot Blaueishütte. Härifrån håller vi höger på skogsvägen som snart slutar i en vändpunkt.

På vänster sida syns nu en omarkerad stig, men den är väl upptrampad. Vi går nu större delen av vägen upp till Blaueishütte. Vi går längs den lätt igenkännliga stigen genom den låga barrskogen, sedan längs den smala dalen på lite blötare och hala stigar. Efter ca.200 m. Låt oss hålla till vänster, undvika den steniga delen och snabbt klättra till toppen i smala hårnålsböjar. Sedan kommer vi till den korta platsen på den här delen där vi behöver våra händer och klättrar till vänster över det lilla stentrappan. Direkt därefter passerar vi ett framträdande stenblock till vänster och den omarkerade stigen delar sig för sista gången. Vi fortsätter på den kraftigt igenväxta stigen till vänster i riktning mot Schärtenalm. Här tar vi den lätta högra grenen som tar oss brant men direkt till Blaueishütte. Resten av stigningen till Blaueishütte är lätt, även om branta delar ibland fortfarande kan vara täckta av snö på våren. Vi tar en paus vid Blaueishütte och fortsätter till Steinberg.

Beroende på snöförhållandena kan vi också gå direkt över grusplanen till Schärtenspitze. Detta är alternativet till den normala vägen mot Hochkalter, Blaueisgletscher och Schärtenspitze. Nu klättrar vi över Platten och Schrofen i nordvästlig riktning upp till Steinberg.

Efter en tillräckligt lång stund börjar nedstigningen norrut, från toppkorset till höger nedanför åsen. Gamla markeringar kan fortfarande ses här. Strax därefter grenar en stig av till vänster och leder oss runt Steinberg tillbaka till Blaueishütte, men vi tar stigen via Schrofen till höger till gräskanten. Vi korsar tallarna genom gränder till den distinkta ravinen som följer gräset. Nu klättrar vi i rännan och backar sedan upp. Nu fortsätter vi genom en lärkskog och klättrar nedför i kurvor tills vi når Schärtenalms ljusa betesmark, där vi säkert kan ta en paus.

Från Schärtenalm klättrar vi på en lätt grusstig. Det går nerför till nära välkända Wendehammer och sedan på den välkända stigen tillbaka till Seeklause.

2-     Vid Ochelbaude

Sporten vinframställning är särskilt viktig i Elbes sandstensberg, eftersom klättring alltid främst sker på fristående torn. Det är annorlunda på Ochelbaudes klippor, eftersom den lätta men exponerade leden klättrar längs en vägg och inte på en torntopp. Stigen har försetts med många fotfästen och kan därför lätt användas av nybörjare på den branta klippväggen. Mitt på väggen finns två varianter att välja mellan, som knappast skiljer sig åt i svårighetsgrad.

Rutten börjar vid parkeringsplatsen på tillfartsvägen till Ochelbaude. Vi går till första huset och till dalgången mellan bergväggarna till vänster. Försöksklättringen går längs den högra klippan. En liten träport låst med ett kombinationslås är ingången till via ferrata.

Längs den släta väggen kommer vi till en lätt stigande korsning och korsning. Här kan du gå rakt upp för stegen, vilket är det första alternativet. På den nedre varianten korsar vi plattan kort, kommer till ett band i ena hörnet och klättrar sedan över plattor till det breda bandet. Här går du över till varianten med stegen. På denna korsningsvariant går vi på bältet till höger, genom springan till utgången.

3-     Wimbachtal, Hochalmcharte och Schärtenalm

Denna dagstur är en varierad och lovande rutt på Wimbach-bron. Med start vid busshållplatsen eller vid parkeringen passerar vi Wollstadel på väg till ravinen, där vi måste köpa inträdesbiljetter till ravinen för €2,50. Efter att vi lämnat Wimbachklamm och åtföljs av fantastisk utsikt över Wimbachgries, når vi en mysig restaurang längs Wimbachschloß. Den cirka 650 m höjden börjar här. lång stigning till Hochalmscharten. Hochalmsteig klassas som svart, är ganska ansträngande och inkluderar några platser som är säkrade med stållinor eller är till hjälp med en kort stege.

I den nedre delen utsätts du för den skarpa middagssolen, men du vandrar snart genom vackra granar och tallar. På Hochalmscharten har du en magnifik utsikt tillbaka in i Wimbachtal. Nedstigningen till Hochalm tar oss över lika vackra och på försommaren ev. lätt igenväxta stigar till Schärtenalm. Denna lilla alpbete är tillgodosedd och ger dig sin Kaiserschmarren, med sin vida utsikt mot norr. Vägen tillbaka härifrån är också en belöning, för härifrån går vi nästan bara utför. Vi följer skyltarna mot Ramsau, sedan tillbaka längs den skuggiga sidostigen till Wimbachbron.

4-     Nagelfluhkette från Hochgrat till Bühl

Från fjällstationen följer vi åsen som sluttar brant mot norr mot öster där stållinorna kraftigt minskar fallrisken. Vi går behagligt uppför över den första Nagelfluh-klippan till toppen av Hochgrat, som också är den högsta punkten på hela rutten. Vi går lätt längs en bra bergsstig, sedan en kort brant del in i den breda sadeln och sedan nedför in i Brunnenauscharte. Om vädret är dåligt finns det en möjlighet att överge här.

Du klättrar på andra sidan, först lite brant, sedan lite platt uppför över ängsryggen. Vi kommer till en liten sadel och sedan till vägskälet framför Rindalphorn. Den korta omvägen till vänster till 1821m. Du bör inte missa den höga toppen för det är här du kan ta din första paus. Vid vägskälet, följ skylten i riktning mot "Mittagbahn". Här är det en något obehaglig, brant nedfart till Gündlesscharte, som kan nås via skogen. Här kommer vi till turens enda riktigt branta stigning, som tar oss längs stigarna till Gündleskopf. Rutten är något exponerad en kort stund längs Nagelfluhgrat innan vi når Buralpkopfs ängsrygg. Bakom denna klättrar vi en lång bit nedför längs åsen. Vid fjällsadeln ”Sedererstuiben, Mittagbahn” har vi ca. halvvägs klar. Vi följer skylten mot Alpe Gund. Vi följer skylten till Kemptener Naturfreundhaus på Alpe Mittelberg. Vi går sedan på denna stig genom skogen, förbi vägskälet till Gschwender Horn i riktning mot Büh.

5-     Schönau – Feldkogelsteig – Kärlingerhaus

Från hållplatsen kan vi gå längs Ludwig-Ganghoferweg, förbi den livliga shoppinggatan och längs Seeklause. Sedan når vi bryggan med vilken vi börjar överfarten till Salet. Nu följer vi de breda stigarna 492 och 424 och når Obersee med utsikt över Röthbachfallen. Vi går tillbaka några hundra meter och klättrar uppför den utmanande Sagerecksteig till vänster om den breda stigen till piren. Här grenar vi av på led 422, passerar Saletalm och börjar sedan den branta stigningen över den fuktiga väggen. Vi använder trästegar och sektioner säkrade med stålkablar, vilket inte bör underskattas, för att njuta av fantastisk utsikt över Königssee och Obersee. Efter alphagen Sagereggalm går det bara lätt uppför och strax därefter kommer man till stig 416, som kommer från Wasseralm till vänster. Vi håller höger här i riktning mot Kärlingerhaus, svänger av vid Grünsee och klättrar ner till stranden. Bra orientering är ett måste här eftersom Feldkogelsteig inte är markerad här och är svår att se. Den löper längs med bergväggen som stiger brant till Glunkerer, ca.40m. ovanför sjön, men kommer inte in på den markerade stigen till Kärlingerhaus.

Nu följer vi stigen till Grünseealm och svänger höger nedanför Feldkogel. Vi kan säga att vi har kommit till rätt ingång till Feldkogelsteig genom att se gamla markeringar och järnstift på väggen. Härifrån är det lättare att följa stigen, då vi måste klättra upp för det fuktiga överhänget direkt längs väggen uppe till vänster. Istället ska vi inte följa gräskanten åt höger. Vi når slutet av leden när terrängen framför oss faller bort igen och vi kan se utsikten över Schottmalhorn och Schönfeldspitze. Vi håller höger här och går över området till den högsta punkten, Feldkogel. Här kan vi ta en paus medan vi njuter av utsikten över Königssee och sedan fortsätta på den normala vägen 423 till Funtensee och efter den korta stigningen till toppen når vi destinationen Kärlingerhaus.

6-     LE MONDE OU RIEN – AIPLPFEILER

Det är en alpin fri klättringstur med 3 platser. Rutten är ganska väl säkrad och därför mycket exponerad på grund av den stora stenen i överhänget på Aipl-pelaren.

Vi går längs skogsvägen från St. Margarethen och följ stigen upp mot Mitteralm. Efter att vi kommit till Aipl-stationen följer vi vägen upp till höger tills vi når ca.50m. sväng höger in på en skogsstig. Så fort vi lämnar Aiplsee till vänster, med sin slående krater, finns det en möjlig bivackplats. Här är vi i vindskyddsområdet och följer sedan stengubbarna och den lite använda stigen till höger om sjön över skogen och rasen upp till murens fot. Vi håller till höger på raset, där stigen är bättre. Ingången till Aipl-pelaren ligger nästan vid murens lägsta punkt via en sprickkorsning.

En direkt firning över firningsbacken är svår på grund av det diagonala förloppet från överhänget. Därför är en reträtt med 2x 60m rep från 2:an möjlig. Stativ rekommenderas.

7-     Isberg över isberget hack

Vi börjar vid busshållplatsen "Hintersee" precis intill sjön med samma namn och hotell. Vi följer den skyltade stigen uppför till Halsalmen, som kort leder på asfalt och sedan uppför på den smala stigen i serpentiner. Efter ca 200m. vi svänger höger in på en stig 50m. går utför. Efter nästa lavinstig, där man beroende på årstid fortfarande kan hitta väsande bäckar eller snöfält, följer vi den omarkerade men riktigt tydliga stigen. Strax därefter leder stigen oss uppför genom lavinbanan och korsar den lilla bäcken flera gånger. Efter ca.300m. Den lilla dalen slutar på denna stig. Medan stigen till Edelweißlahnerkopf svänger till vänster framför oss, håller vi till höger.

Nu passerar vi två stora lövträd där vi kan ta en kort paus och sedan följa stigen nedanför klippväggen tills vi når den punkt där skogen når upp som mest. Här kommer vi fram till markeringar av ljusröda prickar som indikerar stigen upp till Eisbergscharte. Här följer vi den övre varianten, där vi snart kommer till en stege. Den brantaste delen avslöjas här genom att klättra genom en ravin och sedan fjälltall upp i gapet. När vi väl har nått gapet tar stigen oss över de vassa karstklipporna med djupa raviner och några grässänkor.

Vid de tre särskilt stora stenblocken leder en svår att se oss förbi höger in i skogen. Vi följer denna stig först i östlig riktning, sedan i nordvästlig riktning mot isberget. Nedanför toppen får vi kämpa oss fram genom de smala fjälltallsgränderna. Bäst utsikt får vi om vi lämnar vår stig några meter medan vi går ner (eller uppför) den smala åsen och klättrar upp på en avsats.

I gapet följer vi den djupaste stigen tillbaka i riktning mot en skogsarbetarkoja. Omgivningen är full av lärk och här börjar nedförsbacken ner till grusområdet som kallas Baumgarten. Vi slingrar oss ner i smala serpentiner över lös mark tills vår stig åter försvinner in i tät skog. Efter den korta biten i skogen når vi den del av den inskjutna stigen som faktiskt har sprängts in i en brant klippvägg. Stigen är nu lättare, även om den fortsätter brant nedför genom skogen till Wachterlsteig. Väl framme håller vi till höger och efter ca.1 km. till Alpenstrasse vid värdshuset Wachterl.

8-     KEDJOR AV BIGOTRY – HÖGT SLAG

Här väntar oss en krävande klätterväg med en ganska modern karaktär. Vid parkeringen Kreuzeckbahn cyklar vi förbi parkeringens vänstra kant och svänger vänster efter järnvägstunneln in på en dålig tjärväg. Sedan följer vi alltid skyltarna i riktning mot Kreuzeck-Haus. Några meter nedanför Kreuzeckhuset kör vi vänster en kort stund nedför till Längenfelders linbanas dalstation och fortsätter på vägen över Hochalm. Sedan är det en brant stigning till fjällräddningsstugan i riktning mot Osterfelderkopf. Nu kommer vi till cykeldepån i dalen strax efter fjällräddningsstugan. Härifrån fortsätter vi till fots längs den vajersäkrade stigen, Schöngehen, in i gapet nedanför Bernadeinkopf. På väg med 100m. Vi svänger söderut runt foten av Alpspitze in i Grieskar. På cirquens södra flank går vi över till Kargrund några meter från infarterna. Totalt tar rutten cirka 4 timmar, ligger på 1450 m höjd och är 13,8 km lång. på cykel och 2,5 km. till fots Vi stannar efter 15m. När du går ut, sväng höger till det stora bandet och klättra 10m. till firningsstationen "Peter Lustig". Därifrån firar vi nedför firningsbacken.

9-     Genom Höllental till Zugspitze

Zugspitze är Tysklands högsta topp och inte precis en särskilt önskvärd toppupplevelse. Det är rutten som räknas här: Klättringen tar dig genom Höllental och är därför den vackraste och, efter sin jubileumsås, den mest spännande stigningen.

På en bred stig i skogen går vi från Hammersbach längs bäcken med samma namn till ingångsstugan i Höllental. Därifrån fortsätter vi genom Höllentalklamm till Höllentalangerhütte där du kan övernatta. Vi går till en början nästan platt via Höllentalanger på vandringsleden bakom stugan, sedan mycket brantare till Hühnerleiter, den ganska branta stenstegen gjord av häftklamrar. Strax därefter går vi till "brädet" på den markerade rutten. Ett huvud för höjder är viktigt här. Järnstiften och stållinan som sträcks över dem gör det möjligt att korsa bergväggen.

Efter "brädet" klättrar vi upp i brant, stenig terräng. Vi går alltid längs fasta stållinor för att nå Höllentalkar. Där, tills man närmar sig Höllentalferner, blir området snart väldigt trist. Nu leder leden oss över glaciärens början till vänster. För att vi ska kunna undvika sprickzonen håller vi höger igen och närmar oss via ferrata till toppen ganska brant. På detta luftiga klättersystem klättrar vi brant upp till Irmerscharte och genom den norra flanken av den östra Zugspitz-toppen med hjälp av stållinor och järnstift upp till den breda stigen. På denna svänger vi höger och går de sista metrarna över de oljiga klipporna till det gyllene toppkorset.

Det enklaste sättet att ta sig ner till dalen är med en av de tre linbanorna. Om vi ​​vill gå till fots kan vi komma tillbaka till dalen via stigstigen eller via "Stopselzieh". Ganska engagerade alpinister klättrar tillbaka över jubileumsåsen.

10- Hillenbergs klätterarena

I det nedlagda stenbrottsområdet har medlemmarna i "German Alpine Club" och "IG Klettern NRW" utfört ett mödosamt arbete genom åren och har utvecklat mer än 80 rutter. Rutter med svårighetsgrader från 3 till 9+ har skapats, vilket gör dem till några av de mest utmanande rutterna i hela Sauerland. De fem utvecklade väggarna lockar klättrare från hela Nordrhein-Westfalen och Benelux. Mittpunkten är 45m. hög Hillenbergvägg med upp till 50 meters klättring, vilket är särskilt lämpligt för professionella sportklättrare och alpina klättrare. De sofistikerade turerna med flera replängder som:b Den stora alpina traversen "Querulant" gör Warsteinbrottet mycket attraktivt för återkommande besök och åskådare.

Klipporna i de låga bergskedjorna är hem för en mängd olika växter och djur. Vissa bergområden är därför uteslutna från klätteranvändning. Det förekommer även vissa stenavstängningar under fågeluppfödning. Hillenbergs klätterarena ligger inom ett säkerhetsområde i ett fortfarande aktivt stenbrott, varför klättring endast är tillåten från kl 12 under veckan.

Hjälp vår artikel dig? Eller har du frågor eller förslag om vårt ämne? Lämna gärna din kommentar nedan. Vi välkomnar dina frågor, kritik och kommentarer och vi svarar gärna på dem.